Du vet mitt hjärta att det är till dig.
Jag tänker ofta på hur jag hade dig i min famn,
hur trygg jag var med dig alldeles intill mitt hjärta.
Jag är nästan aldrig uppe ur sängen den tiden av dygnet då solen skiner.
Jag tänkte att det kanske skulle gå över,
men det där att hålla ut är jag inte mycket för längre.
Kanske att jag skulle lägga din halskedja och berlock
i ett litet kuvert och skicka det till dig.
Jag vet att jag gav min nyckel till dig för
att du var den största kärleken av mitt hjärta.
Nätterna är värst, antagligen därför jag inte tar mig igenom dagarna så bra.
Du har nog rätt i allt det du säger,
och efter att ha funderat över det mesta så är
jag inte alls speciellt bra, inte för dig,
inte för mig, knappt för någon alls.
När man förlorar det bästa man har kan man sitta i timmar
och bara låta tårarna falla, tänka på från vilket öga tåren trillar först.
Sen slutar man sova sen att äta och till sist, verkligen leva.
Bara för att du förlorat någon du älskar, alldeles för mycket.
Jag brukar tänka tillbaka på våra bästa stunder tillsammans,
när jag sa till dig "Det här är vad som gör mig lycklig"
och jag kramade dig så hårt jag bara kunde,
kanske var jag rädd att vågorna skulle fånga dig.
Jag levde verkligen för dig, för allt vi gjort tillsammans.
Den gången du sa till mig; "Om någonting händer mig,
gör allt vi har planerat att göra, allt vi har drömt om.
Vi kommer alltid att sitta ihop, det vet du."
Om vi växte ifrån varandra eller om du valde någon annan före
mig så har det ingen betydelse, spara det här och läs det vid en
tid då du behöver någon som alltid är dig trogen.
Jag finns alltid vid din sida