Sitter just nu med tårarna rinnandes nerför kinden. Jag sitter och läser tillbaka i tiden i min f.d bästa väns blogg. Och denna underbara dikt skrev du till just mig, då, din bästa vän! <3

När dina vingar brast
brast jag
när du inte kunde andas
försökte jag ge dig mina andetag
för att orka med det som var
och varför hände det dig?
det finns inga svar

ingen som du ska behöva gå i motvind
och svin som sårat dig måste varit blind
för det där guldhjärtat du har
lyser igenom hela dig
och jag kan vara stolt att du är en vän till just mig

vi kan varann på alla sätt
vi kan gråta och säga tillsammans
"ingenting är lätt"

det förrändrar ingenting, vilka misstag du än skulle göra
riv ner hela världen
våran vänskap kan ändå inget förstöra
och vill du riva världen, ta med mg
vi kan säga som ursäkt
"det är kunskapen i mig"

för vad har vi inte lärt oss om att allt en dag går itu
och allt om att gråta sönder kan vi ju nu
allt om att sakna och att försöka nå men inte nå
allt om att inte få den vi vill få

men jag lovar att allt det där förflutna
kan vi glömma tillsammans om vi har varann
vi är ju dom som kan det ingen kan
och det finns ingen stjärna som lyser som du
jag vet inte hur jag ska förklara
men äh, du förstår ju

och det spelar ingen roll vilka vindar det blåser
eller vad som än händer
du finns ju där och har fått mig att förstå
att vindarna vänder

nu kan jag bara säga att jag alltid ska stå vid din sida
och plocka upp dig som du plockar upp mig
jag ska aldrig släppa taget
ska finnas 24/7
hurru sunshine
det finns ingen som du.


Madelene Serrander
2007-11-28