"Ögonblick varar inte för evigt. Jag visste det varje gång jag la mig där brevid dig i din säng.
Där dina påslakan doftade rakvatten och där det alltid fanns ett märke av en gammal kopp kaffe
på byrålådan. Lite smutsigt, men jag lärde mig se charmen i det. Jag vande mig. Jag visste att du
bara var ett kapitel i mitt liv, som allt annat. Det finns många utav dem. Kapitel. Vissa varar längre
än andra. En natt eller flera. Jag var aldrig säker på när det var sista gången jag låg där tätt intill dig
med mina fingrar flätades i dina och hur dina armar omfamnade min bara kropp. Ändå låg jag kvar.
Jag visste nog för mycket för att gå. Hur mycket mjölk du ville ha i kaffet, vart du var kittlig och hur
du älskade att sitta på balkongen när solen gick upp för att röka. Och så tänkte jag på henne.
Hon du pratade om ibland. Lät du henne komma närmare? Var hon vackrare än mig? Det fanns
dagar jag tänkte mer på henne än på dig.

Jag minns allt. Formen på dina händer och hur du varsamt la tummen över min. Kramade den.
Eller när du fnäste till av mitt hår som du råkat få i munnen efter du legat för nära min nacke.
Allt lämnade ett avtryck.
Livet har sina kapitel, det kommer en tid då man vet att man måste vända blad.
Våran kom för tidigt. Ändå visste jag det hela tiden.
Varje gång jag la mig där i din säng. Brevid dig."