jag hatar de nätter då jag kommer på att jag
inte alls har något särskilt att vakna upp på morgonen för
och jag hatar då hjärtat väljer att springa ikapp hjärnan som förtränger det jag inte vill veta av
jag hatar de slag i magen jag får när jag kommer på mig själv att le för mycket
jag hatar de nätter jag inser att jag inte alls har något särskilt att le för.